Arête des Cosmiques

Under helgen fick jag förfrågan av Tormod om jag ville med och klättra i bergen vilket var svårt att tacka nej till. Vi möttes upp på måndagen för snabb frukost på bageriet vid Aiguille du Midi innan vi begav oss upp. Vädret var perfekt med strålande sol och minimal vind när vi begav oss ut på Aiguille arete för att bege oss ner runt till botten av arête des Cosmiques som leder tillbaka upp till Aiguille du Midi.

Det var min andra klättring med crampons men jag kände mig mycket säkrare och litade mer på mina crampons denna gång. Vi tog det ganska lugnt och njöt av klättringen/bestigningen och den alltid så fantastiska utsikten. Det är en ganska enkel tur med lite av varje, vandring, klättring, repellering och smala sprickor.

Hela turen avslutades tillbaka på en av Aiguille du Midi’s utkiksplatser där vi satt en stund och njöt av solen med varsin snickers. Det hela avslutades med en riktigt good burgare och öl på Belouga efter rekommendation från Tormod.

Nedan följer lite bilder från turen

Touring och glaciär

Igår var jag och Erik uppe på Aiguille du Midi och turade då han åker hem imorgon. Det var strålande sol och otroligt varmt men det fanns fortfarande en decimeter med orörd snö på flera ställen som var helt ok mjuk snö med ett litet hårt lager längst upp.

Det var skönt att vara uppe och tura då jag inte åkt skidor på över 1,5 vecka. När vi kom ner till den långa transport sträckan svängde vi av och kollade de små glaciär sjöarna och ån som börjat bildas på Mer de Glace. Vidare längre ner vid trapporna upp till tåget kan man ta några trappor ner till en ingång som dom grävt in i glaciären för turister. Det var ganska häftigt att gå in i glaciären men det kändes inte fullt värt att ta tåget upp för att se så vi var glada att vi passade på när vi ändå var där.

Den dagen var nog de 400+ trappstegen upp till tåget det jobbigaste även fast jag inte i vanliga fall brukar tycka det. Dagen avslutades på elevation med en öl i solskenet, och idag ångrar jag att jag inte hade solkräm.

Italien vs Chamonix

Lustigt nog blev det nu exakt samma tur 3 gånger i rad Aiguille du Midi till Italien, men denna gång tog vi turen då Erik sett 2 dagar innan att den Italienska sidan av Vallée Blanche var fortfarande helt orört flera dagar efter senaste puder dumpet. Den franska sidan (Chamonix) blir blir uppåkt på bara någon dag efter det har kommit nysnö medan i Italien åker få människor off-pist.

Vi samlades vid botten av Aiguille du Midi kl. 08:00 och 08:45 öppnade liften denna dag så ca 30min senare blev det vår tur men då kommer en man ut och förklarar att dörren på en av liftarna är trasig. Efter en stunds väntan  kommer vi upp till mittstationen där några står och skruvar på en dörr och vi ser strax liften komma ner utan ena dörren. När liften väl åker upp igen står en man på en pall och skruvar fast dörren medan den är på väg upp.

10:45 står vi alla på skidorna och börjar åka ner till touringen, till vår glädje så är det fortfarande  knappt några spår på andra sidan dalen trots att det gått 5 dar sedan snön senast föll. Efter ca 1.5 h vandring var vi på toppen, snön hade under veckan tinat och hårdnat lite av solen men det fanns fortfarande flera härliga puder svängar. 13:30 kom vi upp till tåget som precis gått och fick vänta 30min och kom ner 14:20.

Det blev en dag med mycket lift/tåg väntan/åk (ca 3.5h ) men en del vandra på stighudar och lite bra åkning på det men det var fortfarande värt det. Vi hade en bra dag som slutade med några öl på torget i strålande sol och sedan bastu.

Aiguille du Midi till Italien på stighudar igen

I förra inlägget skrev jag om när vi turade från Aiguillen till Italienska sidan och en vecka senare så tog vi samma rutt igen men med andra förhållanden och med sällskap av Eystein, Shannon och några till.

Det var strålande sol som sist men denna gång blåste det riktigt ordentligt så det var bara behålla hela skidklädseln på. Som tur var hade vi vinden i ryggen större delen av turen och vinden hade packat och slipat snön hård och slät vilket underlättade vandringen. Det var ganska snyggt att se hur gamla spår hade packats och vinden blåst bort snön bredvid så dom var upphöjda istället. Vi tog oss upp snabbare denna gång och tog lunch på toppen där vi hittade en  klippa som vi tog skydd från vinden bakom.

Åkningen ner var riktigt hård med men jag tyckte ändå det var hyfsat och fick träna på lite brant åkning på ett ställe. Det är rätt imponerande omgivning men farligt, på en av bilderna kan man se Eystein brevid et isblock som rasat från en serac. Då det varit varmt länge så valde vi att ta tåget ner och efter att se lite av “James Bond track” från tåget så var vi glada över valet och som vanligt avslutades turen med en öl på Elevation 1904.

Ski touring från Aiguille du Midi till Italien

För över en vecka sedan tog vi (Rick, Petter, Erik, Anna, Maria, Joshua och Tom) liften upp till toppen av Aiguille du Midi och turade över till Italienska sidan och åkte ner på Mer de Glace, det är en ganska kort och enkel tur på hög höjd vilket man ibland kan känna av. Det var riktigt härligt turing väder då solen sken och det var nästintill vindstilla.

Efter lite mindre än en timmes vandring slog vi oss ner och tog lunch då vi hade kommit iväg rätt så sent och alla började bli hungriga innan vi ens börjat gå. Lunch mitt uppe bland bergen efter att ha vandrat/turat är bland det bästa hela trippen då man känner att man fått anstränga sig  lite och man befinner sig bort från civilisationen och inte tala om utsikten/naturupplevelsen. Efter ytterligare lite vandring kom vi upp till toppen av Italienska sidan dör dom håller på att bygga den nya liften, varifrån man kan åka både Vallee Blanche och Helbronner. Jag och Erik fortsatte upp en liten bit till medan de andra åkte ner Vallee Blanche, vi lyckades få några härliga puder svängar fast det mesta börjat bli uppkört.

I slutet av Mer de Glace finns det 2 vägar att ta sig vidare ner antingen tar man tåget eller vandrar 10min upp till “James Bond track” som är ett ganska roligt rodel liknande åk ner genom skogen. Hela dagen slutade med en apre på MOÖ bar, vi alla var ganska trötta och ville bara sitta ner för en öl men alla apre barerna var över fulla då det var Black Crow weekend.

I del 2 kommer jag kort skriva om gårdagens tur som var samma men ändå väldigt annorlunda.

Step in to the void – Aiguille du Midi

I går blev det en lugn dag med lite turistande så vi åkte upp till toppen av Aiguille du Midi som är den högsta lift stationen på 3842m höjd. Det är en otrolig utsikt man har över Frankrike, Schweiz och Italien men även Mont Blanc som ligger ytterligare 1km högre upp.

Något som är nytt för säsongen är att dom har byggt en 2x2m glasbur som sticker ut på sidan så man kan stå 1km över marken och se rakt ner. Det är inte så jätte spännande men en kul grej. Det var som tur inte så lång kö men att vänta lite gjorde inte så mycket med så bra utsikt i från kön ändå. Dock tycker jag de små snö gångarna som man ibland går igenom för att ta sig till vissa utkiks platser och ut gången för skidåkningen är häftigare.